BETTINA MARX
Wander, drift, melt and fold
22 januari – 10 april 2022

Bettina Marx, Mora, 2019, image courtesy: SETAREH

Vernissage 22 januari 2022 kl 12 – 16

Bettina Marx (född 1981) bor i Bonn, Tyskland och arbetar med måleri, grafik och rumsliga installationer. Hennes bildvärld rör sig mellan abstraktion och figuration, och bygger på spår från en plats historia och dess egenskaper. Utställningstiteln Wander, drift, melt and fold antyder den mångfald av rörelser – historiska, tidsmässiga, meteorologiska, processbaserade och produktionsrelaterade – som vi möter i Bettina Marx arbeten.

Utställningen på Fullersta Gård vilar främst på en verkserie som hon utförde efter en resa till Hälsingland och Dalarna 2018, och som nu för första gången visas i Sverige. Med tidigare intresse för de kringresande målarnas dekorativa kurbitsmålningar och den berömda faluröda färgen besökte hon ett flertal historiska gårdar i Dalarna, liksom de historiska gårdar i Hälsingland som finns på Unescos världsarvslista.

I mitten av 1800-talet upplevde bönderna i Dalarna och Hälsingland ett växande välstånd och deras traditioner påverkades alltmer av den borgerliga kulturen och den framväxande industrin. Gårdarna vittnar både om en högt utvecklad byggnadstradition och om en rik folkkonst i form av dekorativt målade interiörer. Dyra importerade tapeter kombinerades med ett friare urval av motiv och stilar än tidigare; natur- och stadsvyer, religiösa motiv, schablonmålningar och marmoreringar var på modet.

Marx målningar och tryck berättar om denna resa genom att uttyda lager i tiden. Vägar och vattendrag, snårskog och kondenserade strukturer är ofta närvarande. Hennes utgångspunkt är de teckningar i A3 och mindre format som hon tecknar under resans gång. Som ett slags dagbok fångas silhuetter, ytor och beskaffenheter från de rumsliga upplevelserna från de olika platserna. Resultatet är ett första destillat av intryck som sedan fungerar som fokuspunkt i en djupgående måleriprocess.

Med akryl på MDF eller med tusch, blyerts och färgpenna på papper framträder målningarna lager för lager. Processen påverkas även av naturliga strukturer, formella och färgmässigt harmoniska intryck samt tidsreferenser. Alternativt använder Marx trädstammar med tusch och akrylfärg för att trycka på papper. Hon omvandlar trädstammar, pinnar och bark till skulpturala verk. Utöver detta använder Marx en industriell folie i tryckprocessen och vid skapandet av sina väggmålningar.

Under resan avgjorde is och snö vilka platser hon kunde nå med bil eller till fots. Som tysta vittnen eller aggregationstillstånd speglar verken konkreta platser och händelser. Samtidigt får platserna en universell karaktär och förblir således oidentifierbara för betraktaren. Enligt samma logik är titlarna på Marx verk ofta förkortningar av ortnamn och beskriver denna förskjutning från den ursprungliga platsen till ett friare minne. Även om titlarna kan framkalla vissa associationer för en svensktalande publik, styrs Marx enbart av ordens ljud; och på så sätt förblir hennes verk vänliga främlingar.

De tyska turisternas intresse för Sveriges natur är välkänt, men ämnet är mindre utforskat i verk av samtida konstnärer utanför Norden. Marx förhållningssätt till landskap och väderlek balanserar en naturromantisk idé om platsens själ med en mer nykter undersökning av den egna synen och minnet. I förlängningen är hennes verk också en ny tolkning av både det klassiska landskapsmåleriet och veduta-måleriet i samtidskonsten.

Utställningen väcker frågor, oavsett grad av konstintresse: Hur påverkar resandet oss? Vad utgör en plats? Vilka spår lämnar vi efter oss?

Bettina Marx (född 1981) studerade vid Kunstakademie Münster, där hon tog examen 2009 som masterstudent av Cornelius Völker. Hon har bl.a. fått det prestigefyllda Nordrhein-Westfaliska konstpriset och har haft separatutställningar bl.a. på Kunstverein Leverkusen, Museum Ostwall i Dortmund, Kunstverein Neukölln i Berlin, Kunstverein Bochum samt grupputställningar bl.a. på Haus Opherdicke i Unna, Garden of Villa Romana i Florens och Cité Internationale des Artes i Paris. Tillsammans med skulptören Kathrin Graf bildar hon konstnärskollektivet tiefkeller, som samtidigt också är namnet på deras oberoende konsthall i en tegelkällare i Bonn. Inspirerade av vetenskapliga eller privata samlingar skapar tiefkeller installationer som ifrågasätter genregränserna mellan konstverk och samlingsutställningar.