Lagar och logik – på sätt och vis
23 april – 10 juli 2022

En grupputställning med Amanda Björk, Ellen Dynebrink, Niklas Karlsson, Petter Rhodiner, Helén Svensson och Ossian Söderqvist.

Helén Svensson, Omforma, 2022

Konstnärerna i denna utställning har flera saker gemensamt: Arbetet sker utifrån eget uppställda premisser och regler som visar på intresset att utforska föränderlighet genom både sammansättning, upprepning och upplösning. Gränser föranleder process och syfte som i sin tur skapar form och mening. Istället för motivvärld och narrativ dras konstnärerna till att utgå från metod, material och logik.

I det processinriktade arbetet framstår formen med hänsyn till materialets egenskaper, tekniska möjligheter och fysiska förutsättningar. Konstnärerna använder sig av grundläggande tekniker och äldre hantverkstraditioner. Detta står i motsatsförhållande till industrins serietillverkning där perfektionen återupprepas i oändlighet tills små fel tar sig in och förskjutningar skapas. Arbetsprocessen kännetecknas av ett reaktivt förhållningssätt till metoden, formaten och materialen. Förenklat betyder det att konstnären också accepterar eventuella släpp i strukturen för att helheten ska stämma.

Utställningens konstnärer uppehåller sig kring texturer och fragment i sin omgivning med arkitekturhistorien och dess linjer som horisont. Ofta leder detta till former som appellerar till vårt seende. Återkommande blir både kristallina och amorfa drag synliga. Dessa två kemiska begrepp används flitigt för att beskriva form och utseende. Då formen är en produkt av regelverket, indikerar detta motsatspar också att reglerna söker efter balans mellan det precisa och det diffusa.

Ellen Dynebrink, Bad Excuses, 2021

Amanda Björk arbetar med måleri, skulptur, installation och poesi, fokus ligger på naturmaterial och förädlingsprocesser. Materialitet och den kroppsliga närvaron är tongivande. Hon ställer också frågor om hur upplösning och sammansättning kan uppstå i ett verk, och hur det fysiskt yttrar sig.

Ellen Dynebrink sätter det textila fältet i relation till bildens betydelse och värden i feminint kodade uttryck. Med digitala verktyg abstraherar hon foton eller skisser av tyger som sedan översätts till ett smårutigt mönster i lappteknik. Verkets dignitet står i kontrast till den artificiella och deformerade bilden.

Niklas Karlssons måleri och installationer har sin utgångspunkt i en undersökande hållning till rytm och dess upplösning. I intrikata mönster balanserar han en idé om den minimalistiska ytan med en strävan mot att tillföra ett personligt avtryck i verket.

Petter Rhodiner arbetar med avgjutning och modellering i gips och pappersmassa. På senare tid har han fäst stor betydelse på formens avslut. Med hjälp av en 3D-skrivare skapar han kontrollerade upprepningar och förskjutningar i verken, som i förlängningen ställer frågor kring hur vi uppfattar vår omgivning.

Helén Svensson arbetar i teckning, collage, måleri och objekt. I form och med tecken visualiserar hon människans behov av att kontrollera och organisera sin omvärld. Görandet är metoden, processen är öppen och arbetets rörelse är menad att avspeglas i formen.

Ossian Söderqvist arbetar konceptuellt och rumsligt med uppdelning och sammansättning av industriellt bearbetat trä. Utifrån mått, upprepning och de spår verktygen lämnar efter sig i materialen finner verken sin form och inneboende logik.

Ossian Söderqvist, Den dag jag delar, den dag jag räknar, som mått aldrig når, 2021