Rut Hillarp
Speglande dimma
9 oktober – 16 januari

Rut Hillarp, Ariman I, 1992

Fullersta Gård har glädjen att presentera utställningen Speglande dimma, en separatutställning med verk av Rut Hillarp (1914 – 2003).

Rut Hillarp var poet, författare, översättare, experimentalfilmare och fotokonstnär. Medan hennes tidiga produktion omfattar diktsamlingar, prosa och experimentella konstfilmer, inriktar hon sitt skapande senare på collage samt fotolyriska böcker med dikter och flerexponerade fotografier. Hon är idag mest känd för sitt poetiska författarskap men har också uppmärksammats för filmen De vita händerna (1950) och har fram till sin bortgång återkommande återaktualiserats för sina suggestiva svartvita bilder. Detta är den första separatutställningen sedan hennes bortgång.

Hennes produktion förknippas ofta med det modernistiska formspråket, och reflektioner kring kärlek, erotik och jämställdhet. Hillarp ställer frågan vad kärlek är, varför och hur vi älskar och hur vi kan uppnå frihet eller i alla fall välja våra egna illusioner. Hennes verk vittnar om ett livslångt intresse för mytologi och ritual i allmänhet samt Wagners Tristan och Isolde, Nibelungens ring och Parsifal i synnerhet.

Som ett tvärsnitt genom fem decennier mångsidigt skapande, med fokus på bildkonst och rörlig bild, innefattar utställningen både några av hennes mest ikoniska fotografier och den aldrig tidigare visade kortfilmen Dead Drunk (1961) samt mindre kända collage och fotografier.
Filmen Vart vill du rida hän (1970) som utgår från Karl Vennbergs dikt med samma titel är en analog experimentfilm. Samtidigt som Hillarp högläser dikten panorerar kameraögat över collage som hon skapade i diktens anda.

Rut Hillarp, Speglande dimma, 1978

Rut Hillarp, Speglande dimma, 1978

Utställningstiteln Speglande dimma är hämtad från en av Rut Hillarps dikter och fotografier i den fotolyriska publikationen Spegel under Jorden. Dikten är mycket kort och talar om problematiken att inte kunna bemästra känslor trots det välbekanta. I bilden fräts gränsen mellan det inre och yttre ut; ett avpersonifierat självporträtt träder fram. Kontrasten mellan bild och text skapar en ömsesidig fördjupning av både textens och bildens innebörd.
Som tidigare dikter vittnar om, har dimman ett symbolvärde för Hillarp, då den står för en vilseledande och förvandlande kraft i mötet mellan människor. I sin tur beskriver speglandet behovet av att förstå och besitta sig själv. Poesins undanglidande logik samt bildens och diktens likvärdighet erbjuder öppningar till mindre invanda tankebanor och tolkningar.

Speglande dimma visar det mångbottnade, motsägelsefulla och inte minst de surrealistiska dragen i Rut Hillarps författar- och konstnärskap. Utställningen ger en inblick i hennes universum där konst förmedlar kraft snarare än budskap, samtidigt som repetitionens förändring leder till ny kunskap.